❄ 𝄞 Varför kan jag inte vara snäll emot mig själv? 𝄞 ❄


💎 💎


56
Torsdag
17.08
Sista dagen på Samhall idag. Det var möte så det var inget att göra idag. Jag gjorde min sista dag igår egentligen.
Dom senaste gångerna har jag sorterat böcker i en bokhylla. Sorterade dom i kategorier. Fantasy för sig & action för sig, självbiografier för sig osv.
Jag fick slå upp dom på nätet naturligtvis. Det va en del att göra men jag tyckte det var roligt. Det tråkiga var ju att dom hade en hel del böcker från 1800-talet typ - nä men asså sjukt omoderna & jag försökte allt va jag kunde för att få tag i den boken på nätet för att se vad det var för genre. Men en hel del fanns inte - kom inte upp ens på google när man skrev in va den hette plus författaren.
Sen kunde det stå (när jag väl hittade den där boken på nätet) - (va det heter) - BOK.
Ja men va fan det vet jag väl!!! att det är en bok. Dohhh. Så dom jag inte hittade någonstans fick stå under övrigt. & det var tyvärr en hel del.
Jag gjorde i alla fall så gått jag kunde.
 
Det var ju en bokhylla & den är ju hög. & jag har alltid haft min vanliga rullstol där, inte elrullstolen så kunde inte höja & sänka mig. Blev arg inom mig. Eller snarare frustrerad. Ni anar inte. Men jag fick hjälp av en man där som gör den där utredningen också. Blev i alla fall irriterad inom mig. Sen kom jag på i efter hand att jag kunde be någon flytta upp en hylla som var kvar så jag kunde göra det själv. Men som sagt kom på det too late.
Han var glad i alla fall som hjälpte mig. "Å den ser läskig ut" - "den filmen har jag sett uuuhhh"
 
Frustrerad & jag är inte snäll emot mig själv i sånna tillfällen. Hur gör ni för att vara snälla mot er själva?
Jag vet inget om den världen.
 
Träffade Hannes idag också. Vi kan prata om mycket. Kärlek, att må psykiskt dåligt, ja, mycket som jag inte trodde jag kunde prata med min blivande kontaktperson. Vi vill gå på konsert men det är så svårt att hitta.
Nämnde för honom om boken & han tyckte det lät intressant. Kul att jag ville testa. Han vill läsa om ett tag men vet inte om jag kommer våga. Haha. Vet ju inte ens om jag kan. Vill i alla fall försöka. Har kommit på titlar på kapitel & det jag vill ha med. Kanske konstigt att börja i den eändan men. Ja vi får se hur det blir. Om det blir. Men det vore faktiskt lite coolt om det blir nåt. Om inte så för mig själv.
Vi åt falafel, det va faktiskt väldigt gott.
 
Men när det gäller det här så kommer rubriken i bloggen. Hur kan jag vara snäll mot mig? Hur ska jag kunna säga till dom dumma tankarna att dra åt helvete?
Jag är bäst på att när jag inte klarar av nåt med en gång så tror jag att jag är så jävla dålig & misslyckad.
Även om den andra Elin inom mig vet att ingen kan ingenting med en gång. Men den dumma Elin vinner för det mesta.
 
Snart kommer Anders.

❄ 𝄞 Ett privat jobb 𝄞 ❄


💎 💎


55
Fredag
17.43
Helt sjukt va jag bara plöjer (heter det så?) böcker. Men jag mår bra då.
 
Vi har varit i Göteborg måndag till torsdag. Hälsat på där. Har renoverats hos oss så vi visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen men vi bestämde oss för att åka till Göteborg. Det är smidigast. Men har varit lite jobbigt att inte veta vart man har sina grejer. Jag är väldigt ordningsam (men det tycker inte en viss person haha) & jag vill ha koll på sakerna. är totalt livrädd för att tappa bort saker. Kan va allt ifrån en bok till en liten fjantig sladd som har kostar 50 spänn (exempel) typ.
Nu är nästan allt på plats igen.
 
Marcus börjar bli sitt vanliga underbara jag efter operation. Han va & tog stygnen idag, tror jag. Han är så gott som den han alltid ha varit.
Han sa idag till mig när jag kom hem & han kom fram till mig:
"När allt det här är över så åker vi iväg någonstans"
När allt är över menar han allt som har hänt. Nämner inget specifikt. Bara bort ifrån det.
 
Har bara EN enda vecka på Samhall kvar! :D Fick greja med böcker idag. Elin va i ett mjukt ljusblått fluffigt moln. (om man tänker bort vart jag egentligen var i det verkliga livet)
 
Jag har funderat på en grej. En ganska så idiotisk grej som ABSOLUT INTE kommer bli "på riktigt" så jag bara drömmer men tänker framför allt bara på & för mig själv. Kommer inte kunna bli bra med en gång men detta är en sak som man inte gör över en helg eller vecka eller månad/er.
Skriva en bok.
Tanken fick jag för några dagar sen. Jag vet på ungefär jag vill att den ska se ut men jag vet vad jag vill att den ska heta. Kom ihåg. Bara för mig själv. Jag är hemsk för att det ska läsas av flera. Eller så är jag bara rädd - vågar inte. Eller så är det så självklart att jag helt enkelt inte ens klarar av det ens för mig själv.
Men jag tycker det är roligt att skriva här i bloggen.
Skriva överhuvudtaget. När det bara flyter på. Utan att jag tänker.
Ibland är det så obeskrivligt skönt att inte tänka.
 
Tycker ni att det är knäppt om jag ger mig på nåt sånt?
En självbiografi blir det ju dåeee. Tyvärr.
Behöver få ut allt jobbigt & naturligtvis allt som jag upplevt som är lycka.
 
Kommentera gärna & säg något om detta.

❄ 𝄞 Svart-vitt-tänkande finns kvar....IBLAND 𝄞 ❄


💎 💎


54
Fredag
17.39
Har sagt det förut men säger det igen. Det är väldigt svårt att få ner allt man har inom sig även om jag försöker så fått jag kan. Glömmer vissa saker. Tänker på förra inlägget. Detta är hårt & deppigt men jag vill få ner det & varför låtsas om att vissa saker inte finns när det definitivt fanns där innerst inne. Även om det kan göra ont att höra.
Dels tänker jag på mig själv när jag har blivit äldre & kan gå tillbaka här i bloggen & kolla. & kanske dels för er. Vissa saker i alla fall. Vissa är bara för mig men jag säger inte vilka saker det är & det gör inget att ni vet. Vill bara säga att vissa saker är "bara" för mig & vissa vill jag dela med er. Jag delar & kan inte "ta bort" det jag skriver.
Det jag vill säga med det här är att vissa saker är för mig själv & vissa andra är för er.
Hoppas detta inte blev invecklat & svårt att först men jag ville bra säga det.
 
När jag låg där på golvet i måndags såg jag svart. Såg dimmigt men allt va klart. När jag precis faller blir det blackout. Jag vet inte vart jag är eller vad som händer i en millisekund men ändå är det så klart i själen att jag ramlar. Det är en stor sten i bröstet just i fallet. Blackout.

Sen märker jag att jag ligger där. Efter några millisekunder av avdomnad. Har jag slagit i huvudet? - Nej. Brytigt nåt? - Nej, känns inte så.
Å när jag väl blir "helt medvetande" om situationen kommer det som ett slag. Ett psykiskt slag. Då såg jag svart. Psykiskt såg. Svart. Svårt att förklara. Hatet kom & slog mig. Hatet för den jag blev.
Kan tyvärr inte lova om det hade varit så att jag hade nåt vasst intill mig - så hade ev inte min arm varit hel. Men som tur var va det inte nåt i närheten. Så nej - jag har inte gjort mig illa på det sättet jag gjorde snart 1 & ett halvt år sen. Kan va lugna. & när det händer - alltså det som hände i måndags ser jag svart på annat sätt också. Att tankarna känns bokstavligen att dom slår mig med tankarna som: "Jag vill dö"
När såna tillfällen som det jag har berättat om nu händer så finns verkligen inte rädslan för att dö. 
Även om jag efter någon timme inte vill dö längre - & det håller i sig.
Men just när det händer. Hatar jag så mycket & inget ljus finns över huvud taget. Men som jag sagt jag känner inte så nu. As I said. Det händer bara dom sekunder & minuter jag råkar ut för sånt som har med rörelsehindret att göra. Det som får det att bli 2 gånger eller 1 miljon gånger starkare än va det redan gör en vanlig jävla vardag.