Brutalt ärlig


Fredag
15.58
Jag kommer inte tjata varje gång jag skriver ett inlägg men snälla kom ihåg for ever att jag kommer va öppen om NÄSTAN allt. Det är bara sluta läsa if you hate it. & en blogg innebär INTE att precis alla i hela Sverige eller världen ser. Så nu vet ni det så ta det luuuuuugnt. Så inget tjafs om att det där kan du inte skriva. Jag kommer ju INTE dela med mig av det allra mest privata så tro inte att jag berättar ALLT om mig även om det kan hända att det verkar så. Jag bestämmer va jag vill få ur mig & hålla det jag vill för mig själv.
Hoppas att ni fattar nu. Ingen har sagt det men jag ville bara säga det så det är sagt.
 
Hade möte med f-kassan igår.
Jag vet inte vad jag ska skriva...fast jo...jag blev till slut arg. Vilket jag tror att det bara var jag & M som märkte. Ärligt talat så skiter jag i att min hjälp från f-kassan-kvinnan brydde sig & inte hon på af heller. Hon va själv jävligt "tyken" sa hela tiden att hon längtade efter en välförtjänt semester. Jo men visst tack jag känner mig i vägen nu. Tänkte jag. En jävla belastning. En "sak".
Det är ju prat om att jag vill "jobba" (af-tolkning "") i en bokhandel. På ett sett fattar jag att dom vet ju inte vem jag är & var jag kan & inte kan men det vet ju inte arbetsförmedlaren när en "vanlig" människa kommer till af? Jag förstår dom men samtidig inte. Samtidigt känns det så förnedrande. Innan jag får ett "jobb" så måste dom "testa" mig på va jag kan & inte kan. Det räcker inte med att jag säger att jag inte kan. Jag måste BEVISA. Det är så schizo. Jag förstår men samtidigt så förstår jag det verkligen INTE. Skulle jag fan ljuga om att sitta i rullstol? Skulle jag ljuga om att inte kunna ställa mig upp? Vem fan skulle ljuga om att sitta i stol? Dom menar det säkert inte på det sättet men min tolkning & deras/hennes jävla attityd igår för oss som har ett rörelsehinder är bara så patetiskt & det gör så jävla ont i själen så det går fan inte att beskriva för er som är utan.
Dessutom så tjatade denna AF-tant om att hon behövde en välförtjänt semester. Å här sitter jag & tynger ner hennes liv. Allas(?) liv, tänkte jag....
FML TYP?
Så innan jag får ett (obs "") "jobb" så ska jag till ett ställe där dom testar mig på vad jag kan o inte kan. Jag får helt enkelt spela dum på dom sakerna jag måste göra om det är saker jag verkligen INTE vill jobba med.
FML hatade mitt liv igår.
Kommer låta drastisk men vid sådana tillfällen - den timme hade jag lust att dö. Typ. Då va rädslan helt borta men den dödlängtan är borta idag men när folk säger saker rakt ut att det går inte för att du har ett rörelsehinder & allt blir komplicerat så fatta att man hatar den man blivit. Jag förväntar mig inte att ni ska förstå - för det tror jag inte att ni aldrig kommer att göra men på nåt sätt så önskar jag att ni kunde förstå mig. Bara i någon timme. En kvart. 5 minuter. Vid sådana tillfällen som igår.
 
M tyckte att det gick bra & att vi måste fira. Visst jag förstår men han tänker inte på djupet. Han vet inte hur är att vara mig i den här hemska fula kroppen.
 
Till nåt annat men där också depp först & sen önska hopp.
Jag vill bli smal. Det hårda är att jag har hört att jag har åt upp & att jag inte är smal längre.
 
Brutalt ärlighet både här & där....
Vill ha en platt mage....
Innan allting tar slut.
 
Börjar & äta nyttigt



Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din mail (bara jag ser):


Din blogg:


(Om du vill använda någon smailes så är det bara att kopiera någon här under)
Eller om du använder någon smartphone/iPhone så kan du använda nån där)

😊 😉 😘 😍 😜 😁 😝 😛 😢 😭 😳 😄 😃 😙 😡
😱 😋 😤 😯 😇 🤔 😴 🤘🏻✌ 🍓 🎀 💔 ❣️ ❤️ 💜 💙 💚 💛
💧 💎 💍 👰🏻 🎊 🍹 🍷 🎉 🌹 💋 🔊 🎧 🎶 🎵
❄️ ⛄ 🎄 🌙️ 🌟 ✨🕯💀 ☠️ 👻 🙈 🙉 🙊 📖

Din kommentar: