♬ ♪ ♫ ❄ Underbar. Seg. Långsamt. ❄ ♫ ♪ ♬



32
Söndag
12.12
Födelsedag har varit sen sist. Jag blev visst 26 år. Marcus & jag gick ut på restaurang här i Lund. 
Tapas på
Det va så jävla gott. Jag önskar att jag hade tagit kort på maten men jag glömde bort det eller kom på det när det var tomt på tallriken. Vi var lyriska båda två. Jag är inte så glad i mat på det sättet egenligen men det här var otroligt gott. Man skulle ju ta typ 3 "rätter" dom är ju väldigt små så det kändes helt okej. Blev lite orolig när servitören sa 3 - 5 rätter skulle man ta. Jag tyckte att 3 lätt extremt för mycket för mig men sen märkte jag att det var små rätter. Fast man blev mätt förstås ändå men inte äckligt mätt.
Jag ångrade att jag inte tog kort på det jag åt, för det va så extremt gott. Får göra det nästa gång för det är inte sista gången vi går dit sa Marcus. & jag kan bara hålla med. Faktiskt. Det va extremt gott.
Marcus är underbar & jag fick en helg i Köpenhamn (när det massar för oss) av honom. Mysigt!.
Fick detta på min dag också!
 
 
 
Den sista har min lilla syster gjort
 
Per heter tränaren jag hoppas att jag ska få börja hos. Jag önskar bara att hans semester slutar snart. Han svarar inte på mitt mail så jag antar att han har semester. Men jag vill faktiskt börja så fort som möjligt. Jag vill bli av med min mage.
Sen får man ju hoppas att det funkar överhuvudtaget att träna där.

♬ ♪ ♫ ❄ Känns långt bort om inte omöjligt ❄ ♫ ♪ ♬



31
Tisdag
20.15
Träffade någon man idag som kanske ska vara min tränare. Med Marcus. Vi sågs alla tre på Marcus jobb men när jag ska träna hos honom så måste jag åka till Malmö men ändå...det är ju inte alls långt ifrån Lund. Har inte bestämt nåt än när. Han skulle maila mig när jag kunde komma 1:a gången.
Jag pratar med Marcus om det där...dels är han brutalt ärlig & säger att jag inte är lika smal som förr. Det gjorde ont även om jag VISSTE det innan han sa något.
 
Känslan är att jag VILL SÅ INNERLIGT se ut såhär
Men för mig känns det så jävla långt bort.
Om inte omöjligt.
Jag vet att det inte är & blinka & så har man den där kroppen men det hade varit så jävla depp om jag inte kan se ut såhär bara för att jag inte kan röra mig lika mycket som min hjärna egentligen vill att jag ska göra.
 
Vad äter denna människa? Vad tränar hon? Hur ofta tränar hon?
 
Jag har ALDRIG varit smal & vill så sjukligt mycket.
Jag vet att det inte hjälper att klaga & att man måste göra nåt åt det. Work for it.
MEN om det är så att det faktiskt är omöjligt för att jag inte kan röra mig på det sättet som krävs bara för att jag är den jag är. Då skriker jag. Ger upp.
 
Detta beror bara på MITT sätt att se på MIG SJÄLV INTE om folk runt ikring mig. Vill inte att ni ska tro att jag tycker att ni är & inte är o blablabla.
Det handlar bara om mig. (ooohh självisk för en gång skull)
Om mitt självhat. Självförtroende. Va det nu kan kallas / tolkas
 
Jag sa ju att jag skulle vara ärlig.
Det är ditt val & läsa. Ditt val att fortsätta läsa.
Jag måste få ut saker & ting. Handlar inte om att jag vill så himla mkt förmedla känslor.
Lyssna eller dra.
Puss & kram.

♬ ♪ ♫ ❄ Brutalt ärlig ❄ ♫ ♪ ♬



30
Fredag
15.58
Jag kommer inte tjata varje gång jag skriver ett inlägg men snälla kom ihåg for ever att jag kommer va öppen om NÄSTAN allt. Det är bara sluta läsa if you hate it. & en blogg innebär INTE att precis alla i hela Sverige eller världen ser. Så nu vet ni det så ta det luuuuuugnt. Så inget tjafs om att det där kan du inte skriva. Jag kommer ju INTE dela med mig av det allra mest privata så tro inte att jag berättar ALLT om mig även om det kan hända att det verkar så. Jag bestämmer va jag vill få ur mig & hålla det jag vill för mig själv.
Hoppas att ni fattar nu. Ingen har sagt det men jag ville bara säga det så det är sagt.
 
Hade möte med f-kassan igår.
Jag vet inte vad jag ska skriva...fast jo...jag blev till slut arg. Vilket jag tror att det bara var jag & Marcus som märkte. Ärligt talat så skiter jag i att min hjälp från f-kassan-kvinnan brydde sig & inte hon på af heller. Hon va själv jävligt "tyken" sa hela tiden att hon längtade efter en välförtjänt semester. Jo men visst tack jag känner mig i vägen nu. Tänkte jag. En jävla belastning. En "sak".
Det är ju prat om att jag vill "jobba" (af-tolkning "") i en bokhandel. På ett sett fattar jag att dom vet ju inte vem jag är & var jag kan & inte kan men det vet ju inte arbetsförmedlaren när en "vanlig" människa kommer till af? Jag förstår dom men samtidig inte. Samtidigt känns det så förnedrande. Innan jag får ett "jobb" så måste dom "testa" mig på va jag kan & inte kan. Det räcker inte med att jag säger att jag inte kan. Jag måste BEVISA. Det är så schizo. Jag förstår men samtidigt så förstår jag det verkligen INTE. Skulle jag fan ljuga om att sitta i rullstol? Skulle jag ljuga om att inte kunna ställa mig upp? Vem fan skulle ljuga om att sitta i stol? Dom menar det säkert inte på det sättet men min tolkning & deras/hennes jävla attityd igår för oss som har ett rörelsehinder är bara så patetiskt & det gör så jävla ont i själen så det går fan inte att beskriva för er som är utan.
Dessutom så tjatade denna AF-tant om att hon behövde en välförtjänt semester. Å här sitter jag & tynger ner hennes liv. Allas(?) liv, tänkte jag....
FML TYP?
Så innan jag får ett (obs "") "jobb" så ska jag till ett ställe där dom testar mig på vad jag kan o inte kan. Jag får helt enkelt spela dum på dom sakerna jag måste göra om det är saker jag verkligen INTE vill jobba med.
FML hatade mitt liv igår.
Kommer låta drastisk men vid sådana tillfällen - den timme hade jag lust att dö. Typ. Då va rädslan helt borta men den dödlängtan är borta idag men när folk säger saker rakt ut att det går inte för att du har ett rörelsehinder & allt blir komplicerat så fatta att man hatar den man blivit. Jag förväntar mig inte att ni ska förstå - för det tror jag inte att ni aldrig kommer att göra men på nåt sätt så önskar jag att ni kunde förstå mig. Bara i någon timme. En kvart. 5 minuter. Vid sådana tillfällen som igår.
 
Marcus tyckte att det gick bra & att vi måste fira. Visst jag förstår men han tänker inte på djupet. Han vet inte hur är att vara mig i den här hemska fula kroppen.
 
Till nåt annat men där också depp först & sen önska hopp.
Jag vill bli smal. Det hårda är att jag har hört att jag har åt upp & att jag inte är smal längre.
 
Brutalt ärlighet både här & där....
Vill ha en platt mage....
Innan allting tar slut.
 
Börjar & äta nyttigt